Stiff!

Igår hann jag inte in hit, och det känns alltid lika konstigt. Ni kanske inte saknar mig men jag saknar definitivt er:)

Det har varit mycket sista dagarna, just nu är det nåt slags lugnet före stormen, man kanske även kan säga att vi befinner oss i stormens öga. Och allt, precis allt, hade kunnat undvikas genom att folk beter sig normalt. Men nej.

Jag ska försöka berätta för er, men måste vänta ut det hela. Bah.

.

Jag fick med mig Corrinda och syrran till TMI med David. Alltså träna med instruktör. Aka killerpass.

Jag hatälskar att bli pushad på, och på de här passen är det få deltagare och en instruktör med ögon i nacken, som älskar att pressa ut sista lilla gnutta ork.

Syrran var mest arg, hon tyckte det var bara tråkigt, och såklart skitjobbigt och då blir hon sur. Man kan säga att det är bäst att hålla sig på avstånd för man blir inte direkt peppad av henne

Corrinda har ju inte tränat på ett halvår, förutom i onsdags, men hon bara bet ihop och slet. David hade ett jobbigt upplägg med två övningar som man varvade och gjorde trettio gånger var av. Sen lite vila och två nya övningar. Osv. Jag kan ju inte räkna, och ibland blir det uppenbart att jag ser siffror på ett annat sätt;)

Hade nån sagt – gör nittio armhävningar!! Så hade jag skrattat och gått därifrån. Men nu gjorde jag trettio i taget och tänkte bara 10,15,20,30,10,15,20,30 … och kunde liksom inte lägga ihop det.

Så idag …

Nu var det inte bara ben utan även resten av kroppen gör ont men det ser ut ungefär sådär:) Corrinda har så ont i vaderna att hon knappt kan gå, vi avslutade med tabata med tåhävningar och snabba fötter.

Nu ska jag berätta för er, att eftersom mitt ena ben är skadat, så är det enda stället på hela kroppen jag inte har ont i, höger vad. Det eftersom jag inte använder de musklerna, de är mest for show. De gör jobbet med det som vader är till för, men förlitar sig helt på att vänsterbenet finns där och tar det tunga. Men jag har träningsvärk deluxe i fram och baksida lår och rumpa så jag har min beskärda del ändå:)

Jag hade inte så farligt ont när jag rullade ur sängen men det har eskalerat under dagen.

Jag var valpvakt igår till idag, och den lilla busfjanten gör så mycket hyss nu, men är samtidigt det mest ljuvliga som finns. Doris är såklart lika ljuvlig hon men har mera grace och värdighet, valpar är klumpiga och väcker modershjärtat.

Så här ser det ofta ut vid tacoslagning, alla djur får en skål köttfärs.

Igår hade vi upprörda känslor runt bordet, och mitt i all skit så är jag så glad över att se hur mina barn ställer upp för varandra. ”Kan jag hjälpa till? Säg bara vad jag ska göra, vad som helst?”

Jag har fostrat dem väl, de är empatiska, rättvisa, ärliga och står upp för sina åsikter.

Och sen har vi en grym galghumor som tar udden av det jobbiga bitvis.

Jack var inte sitt soligaste, han hade haft en lite mindre bra dag, sovit dåligt och ätit dåligt och sådär. Men han var glad mestadels ändå. Han är så go. Varje gång han kommer så kommer minst ett husdjur och nosar honom i ansiktet när han sitter i babyskyddet, och han är helt ok med det:)

Trixie och Lovelia har kommit på tricket, han gillar Babblarna. Och det slutar alltid med att alla ungar sitter och smågnolar på nån fånig sång.

Idag sen då, Lovelia hade hemmamatch och jag körde henne dit först till samlingen, och sen skjutsade jag valpen och hennes matte till bussen vid centralen, skyndade mig hem för att äta och hämta Corrinda innan vi åkte tillbaka för att kolla matchen.

De förlorade stort och spelade inte heller speciellt bra. Corrinda är en av deras coacher, hon började nyss, och nu fick hon se dem spela och vet vad de behöver öva på.

Sen hem, byta om och till träningen. Ja ni hörde rätt, träning. För det allra bästa när musklerna är blodstinna och stela är att mjuka upp dem med ännu mera träning:)

Och det kändes bättre efteråt. Under tiden gjorde det ont, men på ett bra sätt. Det kommer att göra stor skillnad i morgon.

.

I morgon ska jag byta bil med pappa, och åka och låna kärran. På måndag ska jag hjälpa till med en flytt, för att ingen i den familjen lyfter ett finger och hjälpen uteblir. Man upphör som sagt aldrig att förvånas över folk. Jag hoppas att jag inte har så ont då längre:)

Redan i morgon ska jag med hjälp av syrran försöka göra lite nytta, och utnyttja kärran. Ett antal vändor till tippen ska genomföras. Det blir kul:)

Kanske man kommer in i poolrummet sen;) just nu är det så mycket sopor där. En sak jag verkligen skulle vilja slippa är alla kartonger. Alltså jag får så mycket sånt hela tiden. Det är små paketkartonger, stora från Matsmart eller Jotex eller Cellbes eller nåt, och sen kommer det paket till ungarna, det köps skor och man har plötsligt en vägg av skokartonger osv. Lägg till alla förpackningar som mjölk och yoghurt, flingor och makaroner och betänk att här fyller vi enkelt en papperskasse ett par gånger i veckan med bara förpackningsemballage. Det är stört. Men jag sorterar skiten och åker iväg med det i alla fall. Fast jag helst vill kasta bort i vanliga soporna, och drömmer om de gamla hederliga sopnedkasten… vad bra man hade det! Allt i samma påse, hej då!

Miljön hade det mindre bra såklart men erkänn att det var enklare:)

Jag är hyfsat bra på sopsortering, det brister mer i att få iväg det till återvinningsstationen.. En gång snikade jag in i syrrans sophus, hon bor i lägenhet, och vände upp och ner på min sopsäck med plastförpackningar. Så skönt jämfört med att behöva stå och stoppa i dem en och en i containrarna hemma vid Ica. Det är därför jag helst åker till den stora återvinningen. Där kan man oftast kasta i hela säckar.

.

Men nu ska jag stappla iväg och borsta tänderna, och sen sova lite.

Ha en fin söndag

from Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda https://carolawetterholm.se/2019/03/24/stiff/
via sexdejting