Sakta så känner jag att stressen rinner av mig. Jag har ju tjatat om att våren varit ganska tuff känslomässigt och fast flera av sakerna ordnat upp sig så hänger stressen kvar. Helt naturligt, det är så stresshormoner fungerar. Vet ni att de kan finnas kvar i kroppen upp till ett år ? Så en stressig period kan alltså ha efterverkningar långt efteråt. Jag har nog varit mer påverkad än vad jag trott, också det helt naturligt. Men nu är det dags att ta tillbaka tyglarna. Jag har tränat hela tiden vilket hjälper massor, och nu är det dags att ge själen tid att återhämta sig:)
Det gör man bäst genom att göra saker man gillar:)
Och ta det lugnt.
Först satt jag länge ute och pratade med Patricia, och gosade med hundarna.

Lillskrutten var här, kom igår och sov kvar till idag:)
Doris låg hela dagen och vaktade ett äckligt grisöra, de fick varsitt men Doris ska spara, medan Kida tuggar i sig det tills det är slut . Och sen försöker tigga till sig Doris 
Det funkade inte:)
Framåt eftermiddagen svidade jag om till nyköpt outfit.

Jag lunchade med Mirka förra veckan och hon visade upp en kjol hon köpt precis. Superhärliga färger
Corrinda var med och vi hade en halvtimme att slå ihjäl innan besiktning av bilen, så vi tog ett snabbt varv. Inne på Gina Tricot hängde detta. Instant love
Inte förrän jag visade den för Corrinda och hon sa att den var ruskigt lik Mirkas så insåg jag att jag köpt exakt samma. Vad säger man – great minds think a like?
Jag matchade upp den med ett hårspänne i kokosnöt från Hawaii, köpt på tidigt nittiotal:)

Sen hämtade Magdalena upp mig, vi skulle köpa present till ett kalas vi skulle på. De minsta barnen åkte på speedway med den andra föräldern.
Vi åkte till Boländerna och köpte en fin flaska vin. Alltså flaskan var fin, jag har absolut ingen aning om smaken.

Vi hade blommor och fint presentset från Rituals också,
och när vi var klara så åkte vi till Helena.
Mingel ute i trädgården och en supergod smörgåstårta.

Jag älskar det men är otroligt kinkig, det får inte vara för mycket majonnäs i och absolut ingen bostongurka. Den här var super
Här satt vi och snackade i några timmar:)
Magdalena skjutsade hem mig sen och där nånstans så fick jag en tanke som vägrade släppa. På att springa lite. Alltså springa som i löpa. I skogen. Offroad.
Och helt uppenbart så fastnade den idén tillräckligt hårt för att göra slag i saken.
Grejen är att jag inte springer
jag hatar det. Men eftersom jag är ganska dålig på det och det stör mig så måste jag öva. På samma vis som jag tvingar med syrran eller Corrinda in i gymmet för att gå armgång efter passen:) De tittar på och jag går några vändor. Och ja, jag blir bättre, men får blåsor i händerna 
Men alltså jag drog på träningskläder och pep iväg. Vi bor typ i skogen, en kanske tvåhundra meter bred och nån kilometer lång remsa skiljer bostadsområdena från varandra. Sen fortsätter den åt ena hållet i flera mil, men dit går jag inte.
Först sprang jag lika länge som en låt på Spotify, men det blev ju jättejobbigt:) Och väldigt olika. Så då startade jag en IntervalTimer och sprang i två minuter och gick i en. Det är nästan kul att springa offroad, i alla fall jämfört med på gångvägar. Det går massa stigar här, kors och tvärs och de är fulla av rötter och sten. Ibland får man hoppa ut i vegetationen också.

Jag hade ingen koll på sträcka och fart men hade enligt stegräknaren sprungit 3,7 km. Det gjorde jag nu inte, men jag sprang två minuter gånger fem, alltså tio minuter. Och några låtar:)
Och flåsade inte lika mycket som jag trott 
Jag är ganska imponerad av mitt pannben:)
Att göra tråkiga saker bara för att jag är dålig på dem… tja:) varför inte.
Jag kände inget av varken fötter eller knän men i höfterna? Underlaget är ju tacksamt mot lederna och framför allt min onda häl.
Myggjävlarna kalasade på mig, de sticks ju genom kläderna de äcklona. Så länge jag sprang hann de inte med
men stannade jag så käkade de upp en.
Jag kom hem strax efter speedwayungarna och duschade och sen har jag snackat om Rospiggarna, husvagnen och jamies skrapsår, och kollat på tv:)
Nu ska jag sova, det regnar här nu så jag ska öppna upp ordentligt i sovrummet så det vädras ut, och den regniga luften kommer in, det luktar så gott.
Och apropå dofter… jag önskar ni kunde känna hur fantastiskt den här doftar

Godnatt på er nu 
from Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda https://carolawetterholm.se/2019/06/26/jag-ar-i-chock/
via sexdejting
No comments:
Post a Comment