Veckans brott, tandläkare och dubbla pass:)

Vad är det med det här med att inte kunna sova på nätterna? Jag börjar ledsna nu:) Kanske dricka lite whiskey på kvällarna;) haha nä fy fan. Men en gummiklubba i skallen kanske funkar.

Nåväl, i morse var det upp och iväg. Lovelia skulle vara hos tandläkaren redan 8.10. SNark. Jag hoppade alltså i träningskläderna direkt och så åkte vi. Parkerade vid tandläkaren strax före åtta, och anmälde oss några minuter i. Kom in strax efter tio över…

Men allt gick bra och snabbt. Hon har haft några mjölktänder som vägrat släppa taget, och de permanenta under vill ju komma upp. Nu är de bortplockade:) Jag körde Lovelia med en bomullstuss i munnen till skolan. Och kväljer lite när jag skriver det, det är så djävulskt äckligt med de där tussarna! Jag har dragit ut en hel del tänder, och själva utdragandet är inget i jämförelse med att ha de där saliv/blodstinna tussarna. Urk!

Sen drog jag till Friskis:)

Patricia anslöt via buss, och vi körde med instruktör. Det är alltid jobbigt, oavsett vad man gör så är man slut efteråt. Vi snicksnackade och när vi satte på oss skorna i hallen så slog det mig. Satans förbannade skit! Jag hade glömt att boka av cirkelfysen klockan elva.. David konstaterade glatt att då skulle jag ju få en prick, och jag morrade att det inte kom på fråga och loggade in mig på passet. Tänkte att jag åker hem. Det får man såklart inte, men jag tänkte vara olydig. Men… så är det ju det där med statistik. Jag kan inte skaffa ett pass i statistiken som jag inte går på. Det är fusk, och det pysslar inte jag med.

Så vi körde det med då:)

En kort promenad över till Ica först och köpa nåt att äta, blev en proteinshake, och en banan. Och så tillbaka. Det var kul, för nästan alla tjejerna jag känner kom:) Vi hann snacka en stund innan passet och sen var vi i samma grupp. ”Jobbigt” när alla vill ha ganska tunga vikter så man får slåss eller springa och hämta mera, men så är det:D
Det känns ju såklart att man redan kört ett pass, men det går bra ändå, det är ett helt annat sätt att träna. Tyckte jag hörde David fråga Patricia efteråt om hon skulle hänga med på ett benpass också men där var det stopp:)

Vi åkte hem i stället.

Käka, duscha, skriva. Var planen.

Det blev  – duscha, käka, ta fram datorn, sätta i lurarna med Imperiet, luta sig tillbaka och somna:) Sova middag i två timmar, och sen skriva.

Man får göra som man vill, bara det blir gjort, och nu kommer jag ju få sitta i kväll. Det funkar fint hoppas jag.

Barnen har varit med sin andra förälder och jag har varit på sjukhusbesök.

.

Jag vet att Familjen Annorlunda med vår säsong, nummer två, går på sjuan nu. Ni är flera som skriver till mig att det känns konstigt att se exet vara gullig och omtänksam mot mig.

Jag håller med. Jag tycker vissa partier är skitjobbiga att se. Andra är bara roliga:) Jag antar att han inte direkt gillar att det repriseras:D och det ger lite plåster på mina sår, att det känns värre för honom. Jag har oerhört svårt att förstå att vi varit ett par. På samma gång har jag lika svårt att fatta att vi inte är det längre. Jag skulle aldrig vilja vara tillsammans med honom igen, det tåget har både gått och kraschat i 300knyck in i en bergvägg, men det var VI i 26 år. Vi har vuxit upp ihop och det finns få saker under de här åren som han inte varit en del i. Jag kan liksom inte ta en viktig händelse och utesluta honom för han bidrog till det. Jag var sjutton år när jag träffade honom, ett barn på så många vis, och jag var väl 43 när han drog, det täcker verkligen alla stora händelser. När jag ser honom på Tv så känns det som att se valfri skådis,(förutom de heta, snygga rackarna) nån man känner igen så totalt, men inte vet ett dugg om.

Skitmärkligt!

Ni var så många som sa att det skulle bli annorlunda med tiden, att vi skulle kunna kommunicera och ha ett vettigt förhållande. Nja, ni hade fel:) Vi är inte en millimeter närmare än vad vi var den där natten då han reste sig och försvann. Där får han ta på sig det allra mesta. Jag ska inte säga att jag legat på men jag har gjort försök, och de har totaldissats. Jag är mycket, men jag är inte klängig, och jag har en grym stolthet. Jag ber inte. Duger det inte så får det vara. Nu har det gått nästan sju år så jag förutsätter att det kommer vara så här. Och det är okey. Man vänjer sig vid allt.

Men i stort så är jag stolt över vår medverkan i Familjen Annorlunda, det är VI, inte nåt regisserat skräp, utan vår vardag. Som den var då. Nu är det annorlunda.

 

Nu sitter jag med Veckans Brott på tv…och alltså hallå? Vem är den superstiliga mörka snyggingen?

Gosh Jag kanske måste kolla på ettan lite oftare

 

Nu ska jag försöka slita blicken från den bildsköna mannen och i stället koncentrera mig på mitt synopsis. Vi hörs alldeles snart igen:)

from Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda https://carolawetterholm.se/2019/11/21/veckans-brott-tandlakare-och-dubbla-pass/
via sexdejting