Kortaste dagen

Det är vintersolstånd idag. Årets kortaste dag, och sen jäklar vänder det!!

Det märks ju förvisso inte men bara att veta att det inte blir mörkare och mörkare för varje dag, gör det lite roligare. Den här hösten/vintern har varit tröstlöst tråkig. Det var typ tre soltimmar i november, sen kom det en strålande dag och ökade på den statistiken med minst det dubbla, det har regnat DUBBELT så mycket som normalt, vår Fyriså har så mycket vatten, och har svämmat över med många meter på sina håll.

Det är galet. Ändå pratas det om att grundvattennivåerna är låga. Men inget mera regn nu tack. Jag och syrran pratade och enades om att om vädret nu ska vara såhär så är man ändå tacksam över att det är ganska varmt. Det hade kunnat vara nollgradigt, svinkallt och den eviga snålblåsten.

Always look at the bright side of life:)

.

Igår städade jag, sådär ostrukturerat som bara jag kan. Plockade lite här, lite där, påbörjade nåt och hoppade vidare till nåt annat. Patricia kom hem efter jobbet och jag visade stolt hur snyggt städat skafferiet var. Hon suckade och flinade.

”Mamma, jag läste på din blogg att du bara skulle städa där vi skulle fira jul, ska vi verkligen fira i skafferiet?”

Nä, kanske inte:) Men i det skåpet har vi bland annat te, och nån jäkla påse hade gått sönder så det rann ut två hekto löst te i skåpet, och ner på golvet. Rakt i Doris vattenskål…, och sen ut på golvet där det alltid är lite blött, så nu var det bruna tefläckar överallt. Nu är det rent. Men jag skiter i övriga skåp.

Sen åkte jag med syrran på kvällen för att komplettera julklappar och hittade några jag är helnöjd med. Hem och städa sovrummet innan jag satt mig i soffan för att skriva. Orkade inte ens hämta datorn så jag gav upp det snabbt och glodde på tv istället.

Jag hade ont igår! Och få saker är så jobbiga som att ha ont. Dels lite träningsvärk efter det kriminellt grisiga passet i fredags, men sen har jag nån liten låsning/sträckning i vänster ben. Molvärker och har sig. Men det värsta är hälen. Jag trodde jag skulle börja grina. Jag har en så härlig diagnos som ”uttrampad fettkudde” vilket innebär att jag i princip går på hälbenet. Det finns ingen avlastande kudde där. Tänk er hur härligt det är att gå runt på knäna, så kanske ni kan ana. Det är överjävligt i all sin litenhet.

Jag har googlat och letat efter nån slags hjälp men det finns inget optimalt vad jag hittat. Jag har tejpat, jag har diverse inlägg, jag har åtstramande bandage och ja, you name it. Saker funkar hyfsat, och ibland har jag nästan inget ont, men som nu har jag SÅ jävla ont. Det gör ont när jag belastar men även när jag har foten helt i luften. Värken är bara mer eller mindre. Bah

Man sprutar ju in silikon överallt, eller opererar in implantat, men inte i hälen tydligen. Jag skulle lugnt betala mycket för att slippa den värken. Jag kan gå hela dagarna utan att bli trött men när det gör så satans ont att man bara vill hugga av foten så går man helst inte en meter till. Ändå gör jag ju det, i New York exempelvis, fast värken förtar ju en stor del. Att gå på hälbenet gör till sist att det värker hela vägen upp i låret.

Spiken i kistan är också att foten jag har ont i är min bästa fot, den andra är ju den som skadades av k-vitaminsprutan. Den sämre foten har jag aldrig ont i, men heller inte styrkan i att kunna avlasta den andra. Fucking Moment 22. Så till 99%så står jag med all tyngd på den onda hälen.

Jag kan lugnt säga att ju mindre jag väger ju mindre ont har jag, ganska uppenbart. Så under graviditeterna, med +25 kilo upp så har det inte varit nådigt.

Jag har ett par kryckor, kanske ska ta med dem ut:)

Jaja, så är det, alltid är det något! Men om nån har ett mirakelhjälpmedel mot detta så hojta:)

Man blir sur också av att ha ont

.

Jag har satt ihop en fin julgrupp:)

Hittar inte mina krukor!! Jag måste nog ut i kalla garaget och leta.

Annars är det mera städ, granen ska in och jag tror vi ska dra fram alla tomtar och sånt.

Det är ju fjärde advent också:)

Barnen har jullov, vilket de verkligen behöver, och jag med:) Jag har inte lov förvisso men bara att slippa ställa klockan på morgonen och kunna sitta uppe på nätterna gör mitt liv enklare.

Så, nu har jag druckit två koppar kaffe, dragit på en tajt hålla-in-hälen-strumpa och det är dags att sätta fart:)

Ha en fin fjärde advent

from Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda https://carolawetterholm.se/2019/12/22/kortaste-dagen/
via sexdejting