holy-cow.se : Fars dag!

Så är då dagen här.

Fars dag.

Trots ett envist jävla hintande hela veckan( eller inte ens så subtilt som hintande) så ligger jag här och väntar.

Klockan är massor och huset är tyst. De skiter i sin mamma på fars dag. Jaha. Jag fyller år i december så jag kommer kräva extra mycket uppmärksamhet dåDet här är inte ok.

Men dagen är inte slut än i och för sig

Det är omöjligt för många att förstå hur man klarar att vara ensamstående, inte minst för mig själv en gång i tiden när jag var en del av två. Jag har alltid varit otroligt imponerad av ensamstående föräldrar, speciellt de som är helt ensamma. Jag har aldrig kunnat sätta mig in deras sits, även fast jag försökt. Barnens pappa åkte iväg på jobb/nöje, mest jobb, mellan varven och jag tyckte det var sjukt jobbigt. Inte minst för att barnen alltid blev magsjuka då, och alla vet ju om min extrema kräkfobi. Jag gillade inte alls att vara ensam, och kunde inte förstå hur ensamstående överlevde.

Och sen, från en dag till en annan så försvann han. Min man, min bästa vän, en bra pappa, min andra hälft. Han gjorde det utan en förklaring, mer än nån frammuttrad Line han hört på tv, ”vi vill inte samma saker längre. ”

Nä, det hade han jävligt rätt i förstås. Jag har aldrig känt nån dragning what so ever till att byta ut mig själv mot en thailändskaInte minst lilla sug faktiskt.

Jag har inte pratat med honom på sju år, och tror inte jag någonsin kommer göra det igen. Jag har varit vansinnigt ledsen och är det ibland nu med, men jag har accepterat det. Han valde och bestämde . Jag fick tugga i mig så mycket skit att jag är proppmätt en livstid framåt.

Från en dag till en annan blev jag ensamstående mamma. Med nio barn hemma. Något jag trott varit en omöjlighet på många vis.

Och det var såklart ingen jävla dans på rosor. Men man vänjer sig vid allt. Man gör det man måste. Sen kan man välja att göra det med bitterhet eller med optimism och jag är född optimist:)

Glaset är alltid halvfullt.

Och jag är fullt medveten om att folk som inte känner mig, folk på nätet, ofta kallar mig för bitter. Inget kan vara mer fel. Men efter sig själv dömer man andra

Däremot arg, förbannad, ledsen, förtvivlad. Det har jag varit, och det får och bör man vara i den situation jag hamnade. Man måste få gå igenom sorgefaserna.

Gör man inte det kommer man inte vidare.

Och jag är vidare:)

Jag kommer alltid sörja den jag delade så många år med, men han finns inte längre.

Önskar jag honom tillbaka?

Nej.

Jag hoppas han är lycklig på sitt vis, med det liv han valde.

Jag är lycklig med det liv jag fick, jag har gjort det bästa av det, samlade ihop spillrorna av det och mig själv och silvertejpade ihop det

Jag får dela det med mina barn, att ha dem heltid har aldrig varit en förbannelse utan tvärtom en välsignelse! Bara tanken på att missa halva deras uppväxt gör ont i själen, så jag är glad att han valde som han gjorde.

Jag själv har en underbar pappaHonom ska jag fira idag. Och jag önskar alla fina pappor en fin Fars dag.