Fem tips för att rädda äktenskapet i VAB-tider

VAB-säsongen är igång med full kraft. Hela förskoleavdelningar gapar tomma, stafylokockerna lever livets glada dagar, barn hostar nätterna igenom och äktenskap knakar i fogarna.

Den oförutsedda vabbens urscen är följande: Tidig morgon. Två föräldrar har gjort sig i ordning för en arbetsdag med mängder av viktiga uppgifter. Luften är så mättad av stress att den är lätt frätande. När barnet ska väckas märker man att pannan är varm och ögonen är feberglansiga. Panik!!! Någon måste stanna hemma. Någon kommer till korta. Någon kommer kanske hamna på efterkälken, få skäll av chefen och ägna småtimmarna åt att jobba ikapp.  Snabbt ska föräldrarna komma överens om vems extremt viktiga arbetsdag som är allra viktigast. Det är en äktenskapsprövning av enorma mått.

 

 

Så här räddar man äktenskapet i VAB-tider: 

 

1. Var beredd. Dagen innan jag började skola in Iris på förskolan frågade min svåger med listigt leende vem som skulle vabba under veckan. Jag förstod absolut inte vad han menade. Ingen alls skulle vara hemma. Iris var kärnfrisk och skulle gå på förskolan. Det visade sig snart att frågan var högst relevant. Efter tre dagars inskolning blev hon sjuk. Det dröjde nästan tre månader innan hon hade sin första frånvarofria vecka. När som helst kan man behöva vabba, även när barnen blir äldre. Sjukdomarna kommer chockerande plötsligt. Ena sekunden hoppar barnet ystert i sängen, nästa sekund kräks hen överallt. Att barnet är kärnfriskt säger ingenting om hur resten av veckan kommer bli. Var alltid beredd på VAB.

2. Planera för VAB i redan på söndagen. Eftersom barnet kan bli sjukt exakt närsomhelst måste det alltid finnas en plan för kommande vecka. Vem vabbar vilken dag? Det är OERHÖRT ohett att sätta sig med almanackan på söndagskvällen och förbereda sig på olika krissituationer. Man vill hellre titta på tv-serier, eller kanske hångla. Men det är ändå betydligt hetare än att bråka i hallen om vem som ska stanna hemma. Se det som äktenskapsvård. Förutsättningen för att vidriga morgnar ska kunna undvikas och hångel ska kunna förekomma även i framtiden. En form av proaktiv parterapi som dessutom är helt gratis.

3. Ha en långtidsplanering. Om bägge har extremt viktiga möten, deadlines eller ska åka på tjänsteresa på exakt samma dag senare i månaden är det bra att boka en backup-barnvakt. Markera “kan inte vabba-dagarna” i almanackan och synka. På så sätt slipper man panik och äktenskapsslitningar.

4. Var stöttande mot den som vabbar. Din partner är hemma så att du kan vara på jobbet. Även om hen har en alldeles ljuvlig dag kan det väcka viss bitterhet att du stack iväg till jobbet. Motverka den bitterheten genom att visa tacksamhet, skicka uppmuntrande sms samt köpa med dig middagsmat.

5. Dela lika. Mammorna tar 63 procent av alla VAB. På 25 år har papporna bara ökat sitt vabbande med 1,7 procentenheter. När en mamma och en pappa avgör vems arbetsdag som är viktigast kommer man alltså oftast fram till att det är pappans. Löneutvecklingen blir sämre ju mer man vabbar. En ond spiral uppstår. Den som tjänar minst vabbar mest och tjänar därför ännu mindre. Det ojämställda vårdandet av sjuka barn leder till en sjuk arbetsmarknad. Hitta ett rättvist system för VAB.

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/fem-tips-for-att-radda-aktenskapet-i-vab-tider/
via sexdejting

Barndomens jobbigaste munminnen

I samarbete med Colgate

 

1. När jag var tio år gammal och för första gången fick åka till tandläkaren själv. Jag var lite tidig och hann äta en Magnum mandel på vägen. Min tandläkare började nästan gråta över att min mun var fylld med choklad och mandelspån och jag skämdes nästan ihjäl.

2.  Jag älskade när framtänderna försvann och jag fick en enorm glugg. Så stor att jag kallades för ”Gluggen”. Jag älskade inte när två enorma framtänder växte ut. De stod rakt ut och jag kom att kallas ”Kaninen” istället. Många år av tandregelering följde.

3. Fluorsköljningar i skolan. Äckligt, obehagligt och ganska märkligt.

4. När mamma köpte färgtabletter som skulle avslöja om jag borstade tänderna på ett korrekt sätt. När man tog tabletten färgades tänderna röda och sedan skulle man försöka borsta bort färgen. Jag borstade två minuter. Jag borstade tjugo minuter. Färgen försvann inte. Jag gick omkring med röda tänder i skolan hela veckan. 

Egentligen var det ju en lovvärd idé. Att ge lite äldre barn stöd i tandborstningen. Colgates lösning är dock oerhört mycket mer elegant. De har lanserat en tandkräm som byter färg från genomskinlig till blå efter två minuter, när tänderna är färdigborstade. Ett bra stöd när man tränar på att borsta tänderna själv. Ruth hälsar att tandkrämen är magisk.

 

var ClickMeter_pixel_url = ‘//pixel.watch/vpch’;

var ClickMeter_pixel_url = ‘//pixel.watch/gudz’;

var ClickMeter_pixel_url = ‘//pixel.watch/aph9’;

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/barndomens-jobbigaste-munminnen/
via sexdejting

Föräldraskapets stora utmaning

I samarbete med Colgate

 

En av föräldraskapets stora utmaningar är att sköta tandhygienen på en liten person som gör allt för att slippa. Som kniper ihop käkarna, springer och gömmer sig eller biter tag i tandborsten på pin kiv.

När Iris var i tvåårsåldern fick jag minst fem gråa skäggstrån till följd av den här evinnerliga kampen. Jag var tvungen att ständigt utveckla nya knep. Till slut blev tandborstningen nästan så ångestbefriad som man vill att den ska vara. Vägen dit var allt annat än spikrak.

Här är mina bästa tandborstningsknep:

1. Sjung! Exempelvis den oerhört starka Tandborstvisan av James & Karin. Att ha en speciell tandbortsång gör tandborstningen ritualiserad, positivt betingad och lustfylld.

2. Förklara varför det är viktigt med god tandhälsa och vad som händer om man inte sköter tandborstningen.

3. Lek! När Iris var som mest omöjlig utvecklade jag olika karaktärer som fick borsta tänderna på henne. Delvis för att hon var så trött på mig. Jag var tandläkaren Jean-Claude som bröt kraftigt på franska och trashtalkade pappa Mannes tandborstningsteknik, Jultomten som berättade på tornedalsfinska om hur mycket han tycker om barn som sköter munhälsan, samt den halländske tandborstningsexperten Rolle som arbetade på heltid med att borsta barns tänder.

Var ett stöd. Lär ut tekniken. Se till att det blir rätt gjort. Man måste inte alltid borsta barnens tänder, men man behöver övervaka att det blir rätt gjort tills barnen fyller tolv år.

5. Don efter person. Köp tandkräm och tandborste som är anpassat efter barnet ålder. Se till att borsthuvudet är i rätt storlek för barnens munhåla och tänder. Köp något som barnet tycker är snyggt, lyxigt och välsmakande. Colgate har en ny magisk tandkräm som byter färg från genomskinlig till blå efter två minuter, när tänderna är färdigborstade. Ett utmärkt stöd!

 

 

 

Tandkrämen finns att köpa HÄR

 

var ClickMeter_pixel_url = ‘//pixel.watch/wmcg’;

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/foraldraskapets-stora-utmaning/
via sexdejting

Lopprapport – Valencia Marathon

Söndag morgon. Uppstigning klockan sex efter en magnifikt dålig natts sömn. Mörkt och fortfarande ganska kallt ute. Två och en halv timme till start. Det kändes som att jag inte hade sovit en blund. Jag hade vänt och vridit på mig som en ångestriden mask hela natten. För min inre blick hade jag sett löparskorna trummande mot asfalten – hela natten.

Problemet med att utvecklas snabbt är att man är tvungen att förlikas med att man ska springa väldigt långt i farter som man ännu inte har tappat respekten för. 4.27-fart låter snabbt för mig. Åtminstone om jag ska springa i det tempot i över tre timmar. Hur är det ens möjligt? I juni misslyckades jag med att hålla 5-fart på Stockholm Marathon.

Nu skulle jag få farthållningshjälp av Maratonlabbets Johan Forsstedt. Eftersom han har problem med höften och ändå inte skulle kunna springa hela distansen var han snäll nog att hjälpa mig de första 16 kilometerna. Tänk om det skulle kännas svinjobbigt att hänga på honom!

Dubbelmacka med sylt och jordnötssmör på det vitaste formbröd jag kunde hitta till frukost. Apelsinjuice och kaffe. Tre toalettbesök. Ovissheten. Jag visste inte om jag var på väg till min egen kröning eller avrättning men ville ta reda på det så fort som möjligt.

Självklart ställde jag till det för mig på olika sätt redan före start. Jag hade till exempel bara två säkerhetsnålar till mitt startnummer eftersom jag glömt att ta vid nummerlappsutdelningen och fick hålla till godo med de extra som John hade. Sedan höll jag på att missa starten. Jag följde med en seg ström av människor och fick panik när jag upptäckte att de var så lugna för att de skulle starta klockan 9. Min start gick 8.30 och klockan var 8.25. Jag sprang in i fel starfålla och fick sedan panikspringa 300 meter till rätt fålla. Hittade rätt ungefär en minut före start. Trodde på allvar inte att jag skulle hinna fram i tid.

Johan Forsstedt lyckades hitta mig i fållan och gav mig två säkerhetsnålar så att jag kunde fästa startnumret ordentligt. Jag förberedde honom på att jag nog inte skulle prata så mycket. När jag varit så rädd för att missa starten kändes inte längre loppet lika läskigt längre. Jag la mig i Johans trygga rygg och flöt med. Trots att det var trångt lyckades han bana väg och hitta rätt fart på en gång. Det kändes inte jobbigt. Det var soligt, omkring fjorton grader, luften var mättad av adrenalin och jag var sugen på att springa. När någon försökte tränga sin in mellan oss pekade jag bestämt på Johan så att de skulle förstå att vi hade ett heligt förbund.

Jag kände mig oändligt tacksam gentemot banprofilen. Platt, slätt, rakt och ibland lätt nerför. Jag blev också jublande glad när jag upptäckte att man fick vattenflaskor vid vätskekontrollerna. Så otroligt mycket lättare att dricka ur än pappmuggar. Jag sprang ganska länge med mina flaskor och var mer välvätskad än jag någonsin varit tidigare under ett lopp. Jag hade en vågad energiplan och skulle sätta i mig sex gels och två muggar sportdryck. Magen var under kontroll och andningen var lätt. Jag lyckades inte låta bli att prata med Johan. Någon gång la jag mig till och med bredvid honom.

Jag träffade en man i övre medelåldern från IS Göta som så helt oberörd ut. Oerhört lätt i andning och steg. Jag frågade vad han siktade på för tid.

”Under 3.10, men jag får alltid kramp på slutet så det kommer nog att skita sig.”

Jag önskade honom lycka till och han försvann i horisonten.

Vid 16 kilometer klev Johan av och hade lyckats farthålla exakt. Det gjorde det lätt för mig att hålla farten sedan. Vid 21,1 km hade jag 1.33.56. jag siktade på 1.34 så det kändes som en oerhört bra start.

Jag drabbades nästan av hybris. Det var lätt att springa och kanske skulle det inte behöva bli riktigt jobbigt den här gången. Jag skulle hålla mig i skinnet. Inte snabbare än 4.27-fart. Inte lockas av att försöka spara in tid på första halvan. Inse att det inte funkar så. Lätt och ledigt. Fri fart de sista fem kilometerna.

 

Banan fortsatte vara platt som en pannkaka. Folkmassor, orkestrar och hejarop. Solen sken från en molnfri himmel och det var över 15 grader i skuggan. Jag blev bländad ibland men led inte av värmen.

Vid 26 kilometer fick jag plötsligt håll. Hybrisen försvann omedelbart. Jag blev smått skräckslagen. Kan man springa med håll? Hur illa kan det bli? Är det över? Insåg att hur illa det än blir kan jag inte bryta. Det skulle vara för otacksamt mot Johan som hade harat så fint och mot John som hade tränat mig. Efter en kilometer gick det över. Oändlig lättnad. Vaderna hade blivit stramare och ibland fick jag kramppirrningar. När jag skulle fixa med mitt startnummer som hade lossnat blev det värre. Jag insåg att jag behövde springa rakt och avslappnat för att hålla krampen borta. Inga sidosteg eller trottoarkanter. Andningen var lätt. Energin kändes god. Men jag var orolig. När som helst kunde det övergå i en dödskamp.

På upploppet var jag trött och andades hårdare. Dock inte riktigt så hårt som jag borde. Hade troligen en växel till, men vågade inte prova den av rädsla för kramp.

Många hade det värre. En kvinna strax framför mig sprang nedbajsad. Vissa föll till marken i krampsmärtor. Några haltade omkring. Bland annat mannen från IS Göta. Jag led med honom.

Jag fick inte tappa fart. Ville inte missa mitt sub 3.10-mål. Om jag höll mig i skinnet skulle jag klara det. Jag hade till och med en minispurt. Det var jobbigt nu.

Jag gick i mål. 3.08.37 stannade klockan på. Personbästa från i juni med 25 minuter. Fullkomligt overkligt. Så otroligt skönt att slippa springa efter drygt tre timmar. Jag höll mig på benen i målområdet, medveten om att det skulle bli svårt att komma upp om jag la eller satte mig ner. Jag var överlycklig tills jag kom på att jag inte visste hur det hade gått för John. Jag skulle ha mycket svårare att glädja mig åt min prestation om det hade gått dåligt för honom. Fick min medalj. Letade efter honom i folkmassorna. Fick syn på honom. Han såg överlycklig ut. 2.17.55! Han hade klarat sitt mål. Han fick en mycket blöt och ammoniakstinkande kram.

Sedan staplade vi iväg till en tapasrestaurang och beställde allt på menyn. Där bestämde mig. Jag ska springa mer och fortare. Jag ska springa under tre timmar. Förhoppningsvis redan i Köpenhamn den 17 maj. Men först säsongsvila.

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/lopprapport-valencia-marathon/
via sexdejting

Furstligt firande och 47 kilometer löpning

 

 

På den här bilden hade jag varit pappa mindre än ett dygn. En barnmorska kom in i vårt rum och pratade med Sara om amningen. Sedan frågade hon: ”Hur är det med pappan då?” ”Det är bra med honom, tror jag”, sa jag. Jag tyckte att det var märkligt och lite oproffsigt att fråga om min pappa mitt i bebislyckan och barnbäckbsbryderierna och amningsoron. Sedan fattade jag att det var JAG som var pappan. Nu lystrar jag alltid till ”pappa” oavsett om det sägs med tultarröst eller målbrottsdito. Jag tror alltid att det är jag som efterfrågas när någon söker en far. Jag skyr etiketter, men pappa är någonting som jag verkligen, verkligen vill vara och tycker om att kallas. Idag har jag firat genom att ta med fyra barn till Skärholmens badhus. Sedan hade vi fem förtjusande barn över på middag. Helt perfekt! Jag har även slagit något slags löpningsrekord.

 På morgonen hade jag ett riktigt långt långpass inplanerat. 37 kilometer blev det. I snöblandat regn som stack i ögonen. Tre timmar tog det. Jag trampade delvis nya stigar. Mälarhöjden – Fruängen – Älvsjö – Örby- Svedmyra – Enskede – Blåsut – Söder – Skeppsholmen – Östermalm – Odengatan – St Eriksgatan – Fridenhemsplan – Stora Essingen – Essingebron – Gröndal – Vinterviken – Axelsberg. När jag kom hem hade Sara och barnen gjort Fars Dag-brunch.

På eftermiddagen blev jag sugen på att sticka ut igen och skaka ur benen lite. Råkade få feeling och springa 10 km. Har nog aldrig sprungit 47 kilometer under en och samma dag förut. Lyxigt!

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/furstligt-firande-och-47-kilometer-lopning/
via sexdejting

Barnens nya mattelärare

På många områden har Iris, jag och Ruth ganska likartade intressen. Vi tycker till exempel väldigt mycket om att äta glass, spela brädspel, lyfta marklyft och träna på att stå på händer.

Inom andra områden skiljer sig våra intressen åt en smula. Barnen är exempelvis intresserade av dubbade highschool-serier och matte. MATTE! Jag önskar att jag också var lite mer intresserad av det.

Ruths absoluta favoritgrej har sedan ungefär ett år tillbaka varit att räkna mattetal som jag gör till henne. Långa rader med tal:

1 + 13

4 + 5

3 – 1

4 + 3

Och så vidare in i oändligheten. Jag älskar att se henne räkna, men det är inte superkul och stimulerande att skriva mattetal till henne så att fingrarna blöder. Dessutom önskar jag att jag kunde tänka ut lite mer stimulerande matteproblem.

Därför är jag väldigt glad över att vi har fått testa Albert. En app som är ett spel som är en mattelärare. Med hjälp av smart teknik lär Albert ut matte på rätt nivå. Ju mer Albert används desto bättre blir han på att hjälpa till.

För äldre barn finns det förklarande filmer och hjälp med att planera och plugga till prov, få tips om de kör fast i övningarna och en massa annat!

Både Iris och Ruth har väldigt stor glädje av Albert. Det är både lek, skola, och lagom utmanande tankenöt i ett. Albert har många skepnader.

Det är anpassat för barn mellan 3 och 17 år, följer skolplanen och har tagits fram tillsammans med erfarna lärare tillsammans med forskare.

För en tid sedan kom Iris hem med en matteläxa som hon ville ha hjälp med. Det tog mig säkert en halvtimme att förstå det svåraste talet. Jag blev djupt skakad. Tänk att hon kommer få ännu svårare tal och att jag snart inte kommer kunna hjälpa henne. Sedan hon börjat med Albert känner jag mig trygg igen.

Just nu kan man prova Albert helt gratis året ut. Klicka HÄR. 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/barnens-nya-mattelarare/
via sexdejting

Konstigaste föräldern på Ruths skola

Crazy Friday på Ruths skola. Barnen får gå till skolan i pyjamas och ta med leksak (utan batteri). På eftermiddagen är det föräldrafika. Ruth frågade om inte jag kan komma till fikat i min julpyjamas. Det skulle vara så kul om vi var klädmatchade sa hon. Jag skrattade tämligen rått och sa omgående nej.

Jag har mycket goda skäl. 

1. Det är barnen – inte föräldrarna – som ska jag pyjamas och jag vill inte känna mig som en idiot.

2. Det känns inte helt rätt att ha tomtpyjamas på sig inför höstlovet.

Sedan kom jag på att Iris som bara är 2,5 år äldre hellre skulle hugga sig i ögonen med en sax än att släppa in mig tomtepyjamasklädd på sin skola. Väldigt snart kommer det vara otänkbart för Ruth att vilja pyjamasmatcha med mig. Självklart ska jag ha pyjamas på mig på föräldrafikat. Det är en ynnest att ha blivit tillfrågad. Förmodligen finaste förfrågan jag fått.

De andra föräldrarna får tycka att jag är hur konstig som de vill.

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/konstigaste-foraldern-pa-ruths-skola/
via sexdejting

Träna med Jesus

Sjukaste! Man kan boka en träningstimme med John Jesus Kingstedt för 500 kronor. Billigare än en Sats-PT med två veckors utbildning under bältet. John Kingstedt avlades, likt Yao Ming, fram av två atleter. Han låg i den första löparvagnen som importerades till Sverige och tillbringade sin uppväxt på Källbrinks IP och i Storängshallen. Han har levt löpning och har sprungit i landslagskläder. Han har världsrekord på 10 km med barnvagn och barn (32.20). Jag har haft honom som hare två gånger och det är en otrolig upplevelse. Han lyssnar på min andning och kan avgöra exakt hur fort jag borde springa. Både gångerna har det gått mycket fortare än jag trodde att jag var förmögen till. Med hjälp av John har jag sprängt gränser och avdramatiserat superläskiga kilometersplittar. När det kommer en vindpust sträcker han ut armarna och förvandlar sig till vindfångare. Dessutom är han oerhört mysig att hänga med. Missa inte detta!

Så här skriver han själv:

 

Ekonomin är inte vad den borde vara, trots fem års universitetsstudier lyser den monetära delen med sin frånvaro, vad göra? Jo, erbjuda bättre och billigare löpträning än vilken annan PT som helst. Tanken är som följer – För 500 kr per tillfälle kan du boka upp mig, antingen som personlig hare till ett tempopass du vill genomföra eller för att jag ska utforma ett bra pass för dig personligen, som vi kör tillsammans. Är du föräldraledig och kan inte lämna ungen när du ska försöka få in en snabb tempo? Inga problem, jag tar ungen i världsrekordvagnen och springer framför. Du bestämmer plats i söderort eller innanför tullarna . Är ni en grupp på minst tre så är kostnaden per träningstillfälle 300kr per person. Grupper över sex stycken fast pris 1500kr per tillfälle. Har ni mer långsiktiga mål så erbjuds paketlösning för 2500 kr per månad, i detta ingår träningsprogram, två träningstillfällen och kommunikation. Är ni flera som tränar mot samma mål så blir kostnaden lägre per person. Så, alla försöker ju kapitalisera på denna löparvåg, varför inte välja någon etablerad? Jag tror personligen att varje individ blir motiverad av olika saker, drivs du av att bli bättre och kan förlika dig med tanken att löpning inte alltid är superlattjo men att hård träning är värt det för att uppnå ett tidsmål så tror jag mig kunna hjälpa till. Jag har bra hår, ett diffust världsrekord (10 km med barnvagn och barn på 32.20) och relativt god insikt i löpningens neurotiska värld, ett vinnarrecept. Är du intresserad eller har några som helst frågor så är du varmt välkommen att mejla – mailto:Johnkingstedt@aol.com

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/trana-med-jesus/
via sexdejting

Grattis min älskade!

Sara fyllde år igår. Vi tjuvstartade firandet redan i söndags genom att åka till Steam Hotel. Barnen blev minst lika glada som Sara när jag berättade att vi skulle dit. Deras favoritgrej i hela världen är att driva omkring där på egen hand. De åker hiss, spelar spel och leker detektiver. Sara spaade.

Igår inledde vi morgonen med sång, gos och hotellfrukost. På kvällen åt vi skaldjur hemma.

Jag var 23 år när Sara och jag träffades. Första gången jag var med på hennes födelsedag fyllde hon 27. Igår fyllde hon 40.

40 procent av alla 30 september i mitt liv har jag firat Sara. Tanken svindlar. Jag vill att det ska bli 95 procent.

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/grattis-min-alskade/
via sexdejting

Jag startar pappagrupp!

För några helger sedan gick jag en pappagruppsledarutbildning och snart drar jag igång min första pappagrupp. Så oerhört spännande. Tipsa gärna en dagledig småbarnspappa om detta.

 

Här är infon som jag har spridit:

Välkommen på pappagrupp i Mälarhöjdens kyrka! Vi träffas fem gånger och samtalar bland annat om det nya livet som pappa, föräldraskapet, relationer och sex, samt barnens framtid. Pappagruppen är en chans att prata om sådant man kanske inte pratar så ofta om, i en miljö som är trygg, ickedömande och ickvärderande. Genom samtal kan man känna sig mindre ensam och stärkt i sin föräldraroll. Gruppen vänder sig till pappor med småbarn. Högst 15 pappor kan vara med. Anmäl dig till manne@manneforssberg.se Det är gratis att vara med. Jag som leder gruppen heter Manne Forssberg och är utbildad pappagruppsledare genom organisationen Män för jämställdhet . Jag har även skrivit boken Pappalogi och gör podcasten Pappapodden. Träffarna äger rum på onsdagar 9.30-11.30 följande datum: 16/10, 23/10, 6/11, 13/11, 20/11. Barn är varmt välkomna.

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/jag-startar-pappagrupp/
via sexdejting

Spring med mig och Ann Söderlund!

Sedan några veckor tillbaka har jag och Ann Söderlund en liten löpargrupp som träffas i Rålambshovsparken i Stockholm. Första gången kom ett tiotal och andra gånger kom mer än dubbelt så många.

Tanken är att nybörjare ska få springa under roliga och trygga former och att min löparglädje ska smitta av sig. Vi tar det lugnt och nivån utgår alltid ifrån den som är minst van vid att springa i gruppen. Det är alltså ingen risk att gruppen springer iväg, eller att man behöver ta ut sig mer än man vill.

Det skulle vara superkul om ni ville komma och springa med oss imorgon torsdag klockan 18. Inga förkunskaper krävs. Vi bjuder på dryck och kramar.

HÄR ÄR FACEBOOKEVENTET 

I fredags hade nya säsongen av tv-programmet Sverige Springer premiär. Jag, Ann och löpargruppen är med under hela hösten. Titta!

 

Sverige Springer avsnitt 1 – Säsongspremiär

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/spring-med-mig-och-ann-soderlund/
via sexdejting

Grattis älskade Iris!

Grattis älskade nioåring! Du är den friaste, finurligaste och mest fantastiska jag vet. Ingen har lärt mig mer om livet än du. Eller om tålamod.

Jag kan inte förstå att jag levde 27 är utan dig. Livet måste ha varit så outsägligt torftigt och tomt!

 

 

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/grattis-alskade-iris-2/
via sexdejting

Sju anledningar till att det är underbart att semestern tar slut (för småbarnsföräldrar)

Ni kanske känner hur den kommer krypande. Paniken över att semestern tar slut. Att sovmorgonar och intensivt kolorerade paraplydrinkar under åttitotalsosande solnedgångar snart byts ut mot leta-efter-gallonvantar-kaos, rusningstrafik och excelfiler.

Men lugn, bara lugn. Småbarnsföräldrar har minst sju anledningar att jubla över att semestern är över.

Att vardagen äntligen träder in innebär nämligen:

 

1. För första gången på åtskilliga veckor kommer man kunna föra ett samtal som inte ideligen avbryts. Inget öronbedövande syskonbråk kommer plötsligt blossa upp när man försöker prata med grannen. Ingen kommer försöka dra ner ens badbyxor. Ingen kommer tjata om glass med samma frekvens som beatet i en drum and bass-låt (cirka 170 per minut). Eventuellt kommer man till och med få möjlighet att tänka en tanke till slut.

2. Det är slut på att servera cirka femhundra måltider per dag. När semestern är slut kan man äntligen säga upp sig som köksa. Det där otroligt petiga klientelet man har haft utfodras nu på annat håll. Inga mer lunchbeställningar. Halleluja!

3. Man kommer kunna glida in på ett lunchställe och betala 89 kronor istället för 445. Dessutom kommer man inte ideligen behöva avbryta måltiden för gå till toaletten med olika barn som ska bajsa åtminstone tjugo minuter var. Och man kommer inte behöva halvspringa från restaurangen i panik över att personalen ska upptäcka att att man är skyldig till det episka kaos, det fullständiga bombnedslag, som råder vid bordet.

4. Barnen kommer bli trötta på kvällarna och somna i rimlig tid utan att man målmedvetet måste aktivera dem hela dagarna. Dygnsrytmen normaliseras. För första gången på länge kan man titta på tv-serie efter att barnen har somnat utan att behöva vänta tills solen går upp och morgonpigga fåglar kvillrar sönder dialogen.

5. Man slipper oroa sig för att barnen ska vara uttråkade och understimulerade. Nu träder samhället in med sångstunder, mattetal, idrottslektioner och lekar. Man slipper slå knut på sig själv för att hitta på ett berikande aktivitetsschema varje dag,

6. Man kommer slippa lajva Sisyfos och ägna sina dagar åt att packa-packa upp-packa- packa upp-plockstäda-packa-plockstäda-tvätta bort spritpenna från väggarna-tvätta-packa upp-plockstäda. Nu kan man rulla upp stenen på berget och låta den stå kvar där, åtminstone några timmar per dag. Befrielse!

7. Man kommer längta efter sina barn och uppleva återföreningens euforiska lycka. Det kommer vara som när Mios pappa äntligen träffade sin son, bar upp honom och sa “Mio, min Mio!”. Varje dag.

 

Typsikt knepig lunchbeställning: Falukorsvspussel, samt omelettman med potatisstövlar och korvhatt

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/sju-anledningar-till-att-det-ar-underbart-att-semestern-tar-slut-for-smabarnsforaldrar/
via sexdejting

Varje gång hon mår dåligt mår jag dåligt

Det här måste ni se! Min älskade systerson Nils berättar gripande om sin älskade lillasyster, min älskade systerdotter Sonja som är fem år och har diagnosen CDKL5 som gör att hon får krampanfall och inte kan gå eller prata.

“Jag älskar henne nästan mer än allt annat. Varje gång hon mår dåligt mår jag dåligt.”

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/varje-gang-hon-mar-daligt-mar-jag-daligt/
via sexdejting

Ruth börjar i skolan

Hur är det möjligt att Ruth redan börjar i skolan? Hon som kom till världen för ett ögonblick sedan?

Om man googlar “skräckblandad förtjusning” får man förmodligen upp nedanstående bilder.

Klockan 12 var skoldagen slut. Det var som om någonting hade släppt. Allt det läskiga var borta. Ruth tog hoppsasteg och svarade nonchalant på alla mina frågor – som om hon redan hade gått i skolan 1000 år.

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/ruth-borjar-i-skolan/
via sexdejting

Åtta saker som vi måste sluta säga till pappor

1. ”Du är en så himla bra pappa!”

Om jag bytte bajsblöja med enhandsfattning, räddade mina barn från en skenande elefanthjord, eller kom ihåg att lämna semesterlappen på förskolan i tid skulle jag tacksamt ta emot beröm för mina enastående pappaskills.

Problemet är att man alltid får höra att man är en bra pappa när man gör fullkomligt självklara saker som att mata, natta eller leka med sina barn. Mammor får aldrig höra att de är enastående föräldrar när de öppnar en barnmatsburk eller monterar en sandkaka. När någon säger att man är en bra pappa betyder det att man har lyckats överträffa deras extremt låga och mycket förlegade föreställningar om vad en pappa klarar av vilket alltså inte är en jättekomplimang.

2. ”Vad gör du hela dagarna när du är föräldraledig?”

Tar hand om hem och barn, vilket inte brukar lämna särskilt mycket tid över. Frågan ställs till män som om vi hade någon speciell slags föräldraledighet som mest går ut på att titta på sport medan en släkting eller barnvakt ser efter vår avkomma. Så är det alltså inte. Vi tvättar tusen tvättmaskiner, funderar över det bästa sättet att avlägsna banan från vita väggar, går barnvagnspromenader, sitter en halvtimme i en våldsamt oergonomisk ställning och rullar en boll, försöker hålla allas blodsocker på en jämn nivå och ser till att barnen är trötta när de ska sova och pigga när de inte ska det.

3. ”Såja lilla vän, mamma kommer säkert snart”

Det sjukaste man kan vara med om som pappa är när en främling kommer fram till ens gråtande barn och tröstar med att mamma kommer snart. För det första gråter de i allmänhet inte för att de saknar henne. För det andra har inte mammor magiska knep som ger fullkomligt gråtfri samvaro. För det tredje kanske hon inte alls kommer snart. Hon kanske är på jobbresa hela veckan. Dessutom är det inte säkert att barnen har någon mamma överhuvudtaget. Men frågeställaren bryr sig inte om det utan vill bara effektivt markera att det måste vara ett fruktansvärt öde för ett barn att tvingas umgås med sin pappa.

4. ”Du gör fel, så här gjorde jag.”

Eftersom pappor ofta ses som den mindre vetande andrahandsföräldern översköljs vi med tips som vi absolut inte har efterfrågat. Förutom att tipsen ofta är fullkomligt förlegade missar tipsaren att barn är olika. Det som funkade för ditt barn kanske inte alls funkar för mitt. Ge aldrig barntips till någon som inte har bett om dem.

5. ”Är det pappa som är barnvakt idag?”

Nej, pappa är inte barnvakt idag, såvida han inte har bjudit in utomstående barn till skocken. Man kan nämligen inte vara barnvakt till sina egna barn. Det är en anomali. Inget kan vara en större förolämpning mot en pappa än att kalla honom barnvakt eller fråga var mamman är som om det var högst onaturligt att hon inte var klistrad vid barnet. Samhället kommer aldrig vara jämställt så länge pappors umgänge med sina barn kallas ”att barnvakta”.

6. ”Måste du verkligen vabba? Kan inte barnets mamma stanna hemma istället?”

Nej det kan hon inte för hon är upptagen med måndagsmöte/toppdiplomati/månfärder/sopåkning/excelfiler. Det finns två sätt att dela upp vård av sjuka barn. Antingen stannar den som har den minst viktiga arbetsdagen hemma eller så delar man rakt av. Båda alternativen innebär att pappan ibland måste ta hand om sjuka barn.

7. ”Du som man hoppas verkligen att det blir en son nästa gång va? Det måste vara tråkigt för dig att bara ha döttrar.”

Varför i hela friden skulle det vara viktigt för mig att mina barn har likadana genitalier som jag? Ändå är det en fråga som jag har fått oändligt många gånger. Så oerhört enfaldigt. Som om män är någon slags fullkomliga idioter som är oförmögna att knyta an till någon som inte är identisk med dem själva.

8. ”Modigt att du ger dig ut på stan/storhandlar/går till djurparken med två barn.”

Nej det är inte modigt. Det är min uppgift som förälder. Det är en utmaning och när som helst kan barnen springa åt olika håll eller få oförutsedda utbrott – men det är också givande. Och vad är egentligen alternativet? Mammor som går till djurparken ses aldrig som modiga. Möjligen duktiga eller ambitiösa men aldrig någonsin modiga.

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/atta-saker-som-vi-maste-sluta-saga-till-pappor-2/
via sexdejting

KBT-terapi

För åtta dagar sedan spårade min telefon. Sedan dess är hela mitt liv förändrat. Sensorn på skärmen är trasig på något vis, så varje gång jag öppnar den händer någonting obehagligt.

Telefonen gick in i min instagraminkorg och likeade meddelanden som jag har skickat. Det såg mycket märkligt ut. Den har även börjat följa folk som jag egentligen inte vill följa och aktivera notiser på appen som tillhör det tyska hotell i Marocko som jag besökte oktober. Nu får jag ständiga meddelande om att det är aerobics i gymmet och vattengympa i stora poolen.

Detta har fått till följd att jag inte vågar öppna min telefon. Ett flera år långt beroende är plötsligt brutet. Jag står och metar med barnen en timme utan att ideligen plocka upp telefonen. Jag upplever en solnedgång utan att fotografera den. Jag ligger i sängen och läser en bok (Om hjortdjurs och deras horn av Lars Alm) istället för att stalka gamla klasskompisar på facebook.

Det här frigör enormt mycket tid, barnen ger mig ständigt beröm och jag lär mig massor om hjortars hornbildning. Dock är det ganska trist att inte kunna ta bilder, instagramma eller kommunicera med folk.

Imorgon åker vi tillbaka till Stockholm efter fyra dagar på Schedewij Gård vid sjön Båven. Frågan är om jag ska laga telefonen eller inte.

 

Min syset Moa fick fota solnedgången istället 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/kbt-terapi/
via sexdejting

Fyra saker som gör mig lycklig just nu

 

Löpning i nya miljöer

 

 

Blomsterprakt

 

 

Matjessill

 

 

Klippbad

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/fyra-saker-som-gor-mig-lycklig-just-nu/
via sexdejting

Midsommar är ett helvete för oss alkoholister och för våra barn

Jag minns barndomens midsomrar så oerhört tydligt. Sjömanskostymen som jag skämdes för och var stolt över på samma gång. De klirrande påsarna i bilen. De vuxnas stress och spända förväntan inför lunchen. Faten med sill och potatis som bars fram. De immiga snapsarna. Vuxna som pratade allt högre. Grumliga blickar. Obehag.

Jag minns även mina midsomrar som ung vuxen. Hur jag på förhand oroade mig för att bli för full och göra bort mig. Jag la upp strategier. Varannan vatten. Folköl till snapsarna. Starköl men ingen snaps. Jag hade vita byxor med pressveck. Klirrande påsar på tunnelbanan. Sen spred sig alkoholen i kroppen som ett livselixir. Jag blev varm, mjuk och lycklig och all oro försvann. Det skulle nog gå bra ändå, oavsett hur jag drack. Sedan gräsfläckade byxor, svår ångest och kraftiga minnesluckor. Folk tittade anklagande på mig och jag försökte pussla ihop gårdagskvällen.

300 000 svenskar är beroende av alkohol och lika många har ett problematiskt drickande. Midsommar är för alla dem en vandring på mycket tunn is. Ibland kan det gå bra. Ibland går det åt helvete. Ett helvete är det även för deras anhöriga, i synnerhet barnen. För många barn är midsommarafton en av de värsta dagarna på hela året. Vuxna som gör bort sig, blir otrygga, bråkar, blir personlighetsförändrade eller behöver tas om hand.

Som tur var slutade jag dricka alkohol innan mina barn föddes. De har inte sett min blick grumlas. De har inte upplevt mig högljudd och förändrad. De har aldrig känt alkohollukt ur min mun. Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag.

Enligt en undersökning som gjorts av Yougov, på uppdrag av ett försäkringsbolag, tycker 23 procent av tillfrågade föräldrar att det är okej att bli berusad inför barn. Det är ungefär samma andel av som är högkonsumenter av alkohol.

Midsommar är en familjehögtid och samtidigt är det en av de största suparhögtiderna. Det går inte ihop.Det är nästan obligatoriskt att dricka alkohol på midsommar. Alkoholnormen är aldrig så stark som under högtiderna. Den som avstår från alkohol avtvingas en förklaring.

Jag tror att nykterhet är viktigare än någonsin när förväntan på att dricka är som störst. En vuxen som inte dricker blir som en trygg punkt för barn och dessutom en viktig ambassadör som visar att det är acceptabelt och helt rimligt att inte dricka. Att det är fullt okej att inte ge sig ut på den tunna isen.

Om fler vuxna vågar utmana alkoholnormen kan fler barn njuta av midsommar som då kanske äntligen kan handla mer om lekar och blomsterkransar än om klirrande påsar och svikna löften.

 

 

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/midsommar-ar-ett-helvete-for-oss-alkoholister-och-for-vara-barn/
via sexdejting

Spring för Terese!

Jag kan inte sluta tänka på Terese Alvén och hennes familj. Terese var den mest levande person jag har träffat. Hennes entusiasm och charm var epidemisk. Alla som träffade henne blev smittade av energi och rörelseglädje. Jag blev levande av Terese. Alla blev levande av Terese.

Hela hennes yrkseverksamma liv har hon spridit träningspepp och löpningslust som bloggare, författare, poddare, gruppträningsinstruktör och föreläsare.

För några veckor sedan diagnostiserades hon med sällsynt aggressiv cancer efter en vinter och vår med stora fysiska problem. För fyra dagar sedan fyllde hon 37 år och skrev att det troligen är henne sista födelsedag. Igår tog hon farväl av sin familj och sövdes in. Det är en ofattbar tragedi. Jag kan inte förstå att världen fortfarande finns kvar och att tillvaron fortsätter när hon har ryckts ifrån oss. Jag vill att alla ska veta vilken enastående individ hon var. Stöd hennes insamling på Cancerfonden Spring för Terese. Vi måste besegra den här jävla skitsjukdomen. Skriv något på hennes instagram. Och gå ut och spring för Terese!

from Manne Forssberg https://manneforssberg.se/spring-for-terese/
via sexdejting