I fredags tränade jag ju ett monsterpass som liksom spiller över fortfarande. Jag, och syrran, är ungefär lika möra i både armar och ben.
Igår flyttade jag massa saker, bar och kånkade. Idag var det ett David-pass igen och det gör liksom ont överallt, eller är helt slut efter två sekunder, mjölksyran pumpar. Vad är då bättre än att hjälpa syrran med att bära upp en ny säng?
Två våningar. Jo det finns hiss, men den är nog inte ens en kvadratmeter stor, som ett frimärke:) Finns inte en sportmössa att få in något mer än sig själv i den. Jag minns när jag var där med Janelle första gången, i barnvagn… jag fick halvt fälla ihop den och själv stå pressad mot väggen.
Den skulle väga 55 kilo, och alltså det är ju ingen vikt om man tänker marklyft. Men då har man nåt att hålla i;) och kan lyfta med teknik. En resårbotten – inte nåt att hålla i och definitivt går det inte att bära på ett ergonomiskt korrekt sätt. Speciellt inte i trappor.
Fy fan. Som vi slet. Ett steg i taget. Tur att hon inte bor på sjunde våningen i alla fall:)
Till sist stod den där.
Syrran ska tillverka en egen huvudgavel, därav barnsängsmadrassen vid väggen.
Den gamla sängen skulle sen bara ner.. Bah, men ner är enklare, bara att släppa och flytta på sig i värsta fall 
Alltså jag skojar.
Jag är bra på mycket. Väldigt vass. Men det här med att backa med släp alltså ?? Det går inte. Jag vet hur man ska göra, men vid en viss vinkel ser man inte släpet i sidospeglarna och då viker det sig eller sticker åt andra hållet?
Helt värdelös. Måste öva! Det blev nästan rakt i alla fall, efter sju omtagningar…
Och suddiga bilder men armarna skakade väl efter allt släpande
Vi hann såklart inte på tippen med den gamla madrassen så den ska jag se om Corrinda kan hjälpa mig med i morgon. Hon har utvecklingssamtal men för övrigt ledig. Jag kan släpa själv, alternativt vänta på syrran på kvällen men vore skönt att ha det klart på dagen.
.
Jag ska vara hundvakt till valpen också
.
Hon får vara hos mina föräldrar en stund på morgonen för hon bor alldeles nära där, så hennes matte kan lämna henne på väg till bussen. Om alla hjälps åt så blir det bra för alla:)
Corrinda sa igår något som fick mig att bli så tårögd att jag nästan inte kunde se vägen.
”Mamma, du är så himla GODHJÄRTAD. Du bara ställer upp utan att fråga så mycket när nån behöver hjälp. Fast du har massor att styra med så tänker du alltid på att alla ska ha det bra, och må bra.”
Jag blev såklart oerhört varm i hjärtat av det. 
Och stolt.
Sanningen är att jag må vara rätt omtänksam men att alla rekord ever står min syster för, hon är vad som dyker upp om man googlar ”godhjärtad” eller ”alla ska ha det bra”. Jag har det säkert i mig till viss del men att umgås med en barmhärtig samarit som alltid ställer upp, det smittar av sig:)
Jag vet att jag har ett starkt rättvisepatos, jag ogillar orättvisa, och jag har moraliska regler och värderingar som är gjutna i sten. Man beter sig schysst mot sin nästa och man behandlar alla med respekt. Ärlighet är viktigt och det är väl därför jag blir så djävulskt irriterad när folk hittar på saker om mig;).
Jag kan inte skarva med sanningen ens när det gäller att visa hur stor fisk man fått;)
Det ska vara korrekt.
Och man hjälper till om man kan.
Herregud om alla kunde leva efter mina enkla regler, vad enkelt livet skulle vara.
.
Idag gjorde vi våfflor efter träningen. Jaja men alla kan inte hålla koll på Våffeldagen, en dag hit eller dit spelar väl ingen roll;) Jag blandade i hälften kikärtsmjöl, för att testa och det smakade helt ok. Jamie höll iofs inte med men han var den enda. Han kastade sina
Jag ska testa med mandelmjöl kanske, kan det vara nåt?
Men helt vanligt vetemjöl är nog godast kanske?
Jaja, kanske blir det inga fler förrän nästa år, man vet aldrig;)
Nu ska jag sova, har smort in mig med liniment både här och var, och doftar som ett gammalt omklädningsrum
Eller som Jenka tuggummi.
Vi hörs i morgon, natti natti 
from Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda https://carolawetterholm.se/2019/03/27/som-om-det-inte-rackte/
via sexdejting
No comments:
Post a Comment