Surrogatmamma?

Kan vi prata om en sak som jag har funderat på ett bra tag nu?

Varför är det mer eller mindre en trend hos kändisarna att skaffa barn via en surrogatmamma?

Som de här, fullt kapabla att få egna barn, hela processen funkar liksom. Att bli gravid är inte alla förunnat men vad är det här för jävla trams?

Samma med Robbie Williams som faktiskt sjönk lite i min värld när han och frun annonserade att deras tredje barn fötts, via surrogatmamma.

Visst man får göra som man vill men jag kan inte förstå det. Har man ex antal biologiska barn sen innan och absolut vill ha ett till, men av nån anledning, oavsett vad, inte vill genomgå en graviditet. Så kanske man får nöja sig med de man har liksom? Eller? Är jag helt fel ute?

Om man nu inte har tid att vara gravid… eller inte vill bli tjock, må illa, har förlossningsskräck, kanske blivit avrådd från ytterligare en graviditet eller vad det än må vara.. men då kanske man får gilla läget.

Det får stanna vid det antal man fått. Eller kanske adoptera ett barn som behöver hjälp. Världen är full av ungar som behöver ett hem. Om man så jäkla gärna vill ha en unge till men inte vill genomgå en graviditet, så kanske det alternativet skulle vara mer vettigt. Lite som Angelina Jolie:) hon har ju adopterat ett gäng och fick sen sina biologiska.

Men en surrogatmamma? Det låter bara illa i mina öron.

Det luktar ”jag har så mycket pengar att jag kan köpa allt jag vill ha”, och det tycker jag luktar lite mindre bra faktiskt. När man sen vet hur många som aldrig får sitt efterlängtade barn för de har inte råd att adoptera, eller de kanske inte får godkänt i alla tusen konstiga svängar i adoptionskarusellen, eller är lite för gamla. Eller är gay eller ensamstående och det accepteras inte av alla förmedlingar. Och surrogat är inte godkänt i alla länder.

Så går kändisarna och köper ett surrogatfött barn för de har inte lust att sabba figuren en gång till, eller hinner inte riktigt med en graviditet i sitt späckade schema…Näe.

För mig är en surrogatmamma något jättevackert, att kunna hjälpa ett barnlöst par att få barn. Om jag hade bott i ett land där det var tillåtet och om jag inte varit en sån som älskar bebisen i magen sen jag får veta att den finns där och alltså aldrig skulle kunna lämna ifrån mig den, så hade jag lugnt kunnat bli en surrogatmamma. Jag har älskat att vara gravid.

Dels därför kan jag såklart aldrig begripa hur fan man väljer bort det, om man har möjlighet till det. Jag vet att inte alla känner som jag, ja:)

Men återigen, då kanske man får nöja sig?

Speciellt om man lever ett liv där man liksom inte hinner med en graviditet.

Jag tycker inte om Quick-fix, och dit räknar jag detta. No pain, no gain liksom.

.

Nu finns det många fall där surrogatmamma är nödvändigt, som manliga gaypar, eller par som av olika anledningar inte kan få barn. För många är ju ett biologiskt barn oerhört viktigt. Men kändisar som bara inte har lust? Som vill ha en unge men inte det där jobbiga innan?

Som knappt hinner med de kids de redan har..utan det är nannys och internatskolor.

Jag vet att jag har många barn och att det sticker i ögonen på en del:) men jag har liksom tagit hela paketet. Jag väntar, jag föder, jag ammar, jag finns där 24/7 tills de börjar skolan, och då finns jag all tid utom skoltimmarna.

Jag fattar att en del tycker det är precis samma sak, och kanske är det det?

Man önskar sig ett barn till, och man ser till att få det. På vilket sätt som helst.

Men jag har ändå jävligt svårt att fatta grejen.

Hur tänker ni?

.

Djupa tankar så här en lördagsmorgon, alldeles för tidigt för mig i normala fall, men nu är snuttgubben här

Sover förmiddagslur

Vi hörs !!

from Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda https://carolawetterholm.se/2019/05/11/surrogatmamma/
via sexdejting