I’ll kill that cat🤣

Fan, jag har haft katt i massor av år. Över tjugo. Förvisso inte fler än fem totalt men ändå. De har alltid skött sig exemplariskt. Förutom den första som nog var schizofren, på allvar alltså, hon var som Dr Jekyll och Mr Hyde. Supergo eller ett vilddjur. Högg mig i handen en gång så den svullnade upp som en fotboll, det blev boosterdos av stelkramp och någon veckas sjukskrivning. Höger hand såklart, jag har ärren kvar;)

Men Smulan och Zlatan, de uppförde sig som skolboksexempel. Det var aldrig några problem med dem. Vad jag kan minnas då;)

Zlatan fick nån jävla dödlig virusinfektion, pip, eller zip eller vad det nu var, jag kommer inte ihåg. Smulan fick njurpaj

Båda blev hastigt sjuka och fick tas bort utan pardon.

Jag har två unga katter nu, två år typ. Sellman är ju en gospropp utan dess like, åker runt på axeln, följer med på promenad osv. Han är alltid hungrig, och har lärt sig att fiska upp mat i slasken, som han sen hoppar ner med på golvet och käkar upp. Inga problem med honom heller. Mer än att han jamar och håller långa konversationer, kräver saker högljutt och vägrar ta ett nej:) Precis som sin syrra, Stunpan. Den trebenta, lite skyggare saken.

Hon däremot

Hon är frisk, säger veterinären, men nog inte helt med:) Lite som Doris i Hitta Nemo som lider av Närminnesförlustighet. Precis som Doris the dog

Hon sköter sig för det mesta, men så ibland så kissar hon inne. Det kan vara precis bredvid lådan, i tvättstugan, eller som igår, någonstans i mitt sovrum.

Jag hade inte varit inne där men så kom jamie och sa att det luktade kattkiss. Men vafan. Snosade runt överallt. Näsan mot sängen, mot madrassen, täcket, mattorna, kläderna som kanske låg på golvet .

Nä? Vart?

Bäddade rent, nosade ännu mera i sängen och tyckte att det försvunnit. Märkligt. Så lätt försvinner det ju inte. Men jag skickade in corrinda och frågade om hon kände nåt. Svar Nej.

Flera timmar senare gick jag och lade mig. Nyduschad, ny pyjamas, nybäddat. Ahhhh

Doris gick förbi och plötsligt luktade det igen. Vafan? Upp igen, luktade på hunden men hon var helt oskyldig, kröp runt i sängen med snoken tryckt mot alla textilier. Inget. Skönt såklart, men varifrån stinker det då? Jag kastade ut en matta, och en korg. Lade mig igen.

Nä. Det luktar.

Upp igen. Klockan var halv tre så jag var inte på mitt soligaste humör för att leta illaluktande saker. Slängde ut nåt mer, och tänkte att det sitter nog fan i näsan. Öppnade byrån för att leta reda på en parfym att snosa på. Men vänta nu…? HÄR stinker det. Kröp ihop nere på golvet och kunde konstatera att någon, mest troligt Stumpan, kissat i en tygkasse med kläder.

Satans kattjävel. Slängde hela skiten i tvättmaskinen, hämtade skurtrasa och starkt medel och skurade golvet i hörnet. Kröp runt och nosade…?

Inget. Kattkisset lokaliserat. Katten ligger i onåd.

Tills jag glömmer det. Vilket är tur:)

Jag begriper inte riktigt varför hon gör så, men katter är nu av en helt annan sort. De gör som de vill. När de vill. Var de vill. Hon protesterar väl mot nåt. Vad vete fan.

Men hon kommer inte in i sovrummet igen.

Eller…?

from Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda https://carolawetterholm.se/2020/10/23/ill-kill-that-cat%f0%9f%a4%a3/
via sexdejting